Tycker Edvin. Inte svårt att gissa vem han fått det ifrån, tydligt farsarv. Särskilt med en mor som helt enkelt inte tror på matematik.

Men siffror är kul! Nu räknas det för fullt här hemma, och så här kan det låta:

Edvin har gått från att spendera 30-40 minuter med att:

• flytta runt i sängen,
• be om vatten,
• sätta sig på kaninerna,
• be om vatten,
• flytta på kaninerna och sätta sig på dem igen och samtidigt ynkligt be att få hålla mig i handen,
• be om vatten,
• kasta ut kaninerna ur sängen och ynkligt be att få tillbaka dem,
• be om vatten igen och
• så småningom lägga sig ner och babbla sig till sömns

till att

• lägga sig ner,
• mumla lite om Milla i senaste Alfonsboken från biblioteket,
• bli tyst och
• somna på ca 10-15 minuter – max.

Aaaahh… En sån lättnad.

Nu får han alltså inte sova mer än en timme på dagen och dessutom har vi kommit på att den där godnattvise-CD:n som snurrat kväll efter kväll som han behövde då i augusti (?), den störde nog mer än den hjälpte. Så nu är det helt mörkt, helt tyst och det verkar passa som handen i handsken.

Bingo!

Liten skrutt sover gott hemma hos momo och doppa. Men ganska rörligt.

Maj 2010: Edvin somnar mitt i leken mitt i gymet.

Januari 2012: Edvin somnar helst inte alls (på kvällarna).

Och förresten: Jag kan visa filmklipp här nu!

Sällskap vid matlagningen

En tur till Vikenbadet i Furulund. Mycket fika – lite bad. Det var lite för läskigt med alla fontäner, drakar som sprutade vatten och hinkar i taket som plötsligt blev fulla och tippade ut vattnet i poolen. Men annars ett mysigt och varmt bad.

Edvin och Peter åker pulka i backen utanför vår tomt. Härlig utsikt från vardagsrummet!

Mera pulkaåkning, nu i Måryd utanför Södra Sandby. Mysigt!

Fika efter långpromenad – alla utflykters höjdpunkt.

Fika med utsikt

Min skidbyxor har krympt.

Eller så är de inte gjorda för att rymma två personer på en gång.

Vi har använt den där hörnan en del. Den är perfekt att slänga sig i när man själv är trött, för Edvin blir liksom nöjd och glad bara man är på golvet med honom. Där kan man busa eller läsa, vilket som passar bäst. Eller leka att man ska sova. Det är min favoritlek. Förresten, läsa böcker orkar man ju oftast, nästan hur trött man än är. Så länge det inte är Så går det till på flygplatsen, för det kliar i hela mig varje gång den kommer fram numera… Men Edvin vet hur man myser i en myshörna han, och Siri fick sig en demonstration när hon var här sist. Och som de myste! Har väl nästan aldrig sett något så sött.

Myshörnemys. Råttan Lottan ligger bredvid och önskar att hon fick vara med.

Sen skulle det byggas lego och då ville såklart Vera också bygga. Tur då att vi behöll den gamla bänken istället för att köpa ett par stolar!

Det var lite från oss på Ellidagatan.

Nu är det tedags.

En annan dag ska jag lista ut hur jag ska göra för att lägga upp filmklipp här.

Men så här blev det i alla fall.

Och varför inte kicka igång den med en bild på vår skånska gråa vackra vinter? Man skulle kunna tro att jag gjort ett färgfoto till svartvitt här, men tyvärr. Så här grått var det – är det, emellanåt.

Men vi har firat en fin jul i Voxome där vi träffat Tomten, en alldeles ny liten Elsa och en drös med andra fina människor som jag saknar mellan gångerna. Edvin lekte som bara den med morfar och jag kan inte tänka mig annat än att Hjälten med de Gråa Polisongerna har både större armmuskler och bättre kondition efter vårt besök.

Det var mysigt som alltid att vara några lugna sköna dagar i hemma hos mamma och pappa. Vi faller in i en liknande lunk varje gång vi kommer dit, med långa frukostar, slappa förmiddagar, mysigt fika, lite utflykter och tupplurar med Edvin. Och så ganska sena kvällar.

Medan vi var där uppe kunde vi höra själva hur Edvin plötsligt (jo, ganska plötsligt, faktiskt) pratade med längre meningar och använde flera ord än tidigare. Dessutom var han helt plötsligt superblyg och kunde inte tänka sig att ens vara i samma rum som resten av julsällskapet innan han sovit sin middagslur, inte ens i min famn. D

När vi kom hem och förskolan började igen för Edvins del frågade jag personalen lite om den här intensiva perioden vi haft och fick höra att Edvin hade det lika roligt som vanligt med kompisarna, men att han helt klart hade tagit ett stort mentalt språng de senaste veckorna! Det var roligt att höra! Jag menar, växa måste vi alla göra och det kan göra ont och vara jobbigt. Och så mycket lättare det blir för en lite trött förälder när man förstår varför Edvin haft det lite jobbigt ett tag.

Här är ett par bilder från juldagskvällen som vi tillbringade hemma hos Tomas och Wendy. Efter att Edvin hade jagat morfar varv efter varv efter varv i huset och vi andra tittat på och skrattat och tänkt att det var ju skönt att det var morfar som fick springa så var det bildvisningsdags. Och hur häftigt är det inte att få se både…

…morbror Håkan och…

…häftiga flygplan på TV.

För övrigt funderar jag på hur jag ska lägga upp videoklipp här. Det vore roligt att kunna visa er hur fint Edvin sjunger ”hua hua dä”, ”tippakaka” och ”goatta”. Det vill säga Blinka lilla stjärna där, Pepparkaksgubbarna och Goder afton.

Vi hörs!

2012 har mycket spännande som väntar på oss. Vi väntar oss bland annat en liten kusin till Edvin, påläsning om trots, tuffare föräldrar, tröttare föräldrar, jul i Skåne, roliga träffar med familj och vänner, högläsning av Den lilla lilla gumman bra många gånger till och kanske en liten liten sommarpresent till oss alla.

Gott Nytt År önskar jag alla kära, både fjärran och nära!

Ifall ni undrar varför det blev tyst här.

Här råder kreativitet! Det ritas dagligen och målas en del med vattenfärger. Det är roligt att se hur lätt det är för Edvin att greppa pennan och att han så gärna sätter sig och kladdar lite när han inte har något bättre för sig. Helt annat än mig, som inte kommit särskilt långt förbi huvudfotingarna än. Med lite tur har han ärvt pappa Peter och morbror Tomas intresse och talang!