V 28: En påhoppad blåsa

Foto: Peter

Så här vackert väder har vi idag i Lund! Drygt sju grader och en stålande sol. Underbart! Och härligt timat med en dag utan foglossningsont, så Peter och jag kunde ta en liten promenad på Lineros cykelvägar kantade av röda och gula träd. Igår var det smärtsamt att bara gå ut till bilen. Det blev en intressant upplevelse i det gröna/röda/gula idag då jag för första gången var med om att Pyret använde min stackars blåsa som studsmatta!

Nu är jag i vecka 28, och nu är Pyret ett barn även i lagens mening. Enligt min mening har han/hon minsann betett sig som ett aktivt barn ett bra tag nu. Och nu är det visst ett drygt kilo aktivt barn som härjar runt i magen! Skönt. Då kan man skylla ett helt av de nytillkomna kilona på det. Men att ha ett drygt kilo som hoppar på ens blåsa? Mindre skönt, om du frågar mig. Och det bestämmer jag att du gör, för det här är min blogg.

Lite komiskt blev det allt när vi var ute idag. Vi höll ett för mig hyggligt tempo, särskilt jämfört med igår då jag helst bara hade hasat runt i mina lurviga tofflor utan att någonsin lägga tyngden på högerbenet. Men så började det hoppas på min blåsa samtidigt som magen gjorde lite ont, och jag sa till Peter att vi nog inte kunde gå så fort utan fick sakta ner. Insåg då att min definition av ”fort” har justerats något de senaste veckorna…Vanligtvis håller vi samma promenadtempo, min fina  sambo och jag. Nu skulle han få springa runt, runt, runt mig under hela turen för att ens komma i närheten av det tempot!

Nåväl. Avslutningsvis vill jag den här söndagen skicka en stor grattiskram till Anna och Kalle (alias Kalle och Hobbe) som äntligen fått sin lilla efterlängtade Ella! Välkommen till jorden, Ella!

~ av igunnelsblick den oktober 18, 2009.