Fredag!

Och vi har intagit soffan.

Upp och ner – ner och upp

Klapp klapp på Pyrets rumpa som putade ut strax under mina revben. Åsa, min barnmorska, hade talat om för mig hur Pyret låg.

Buff buff också.

Jag som tyckte detkändes så mysigt att rumpan putade ut så mycket att jag kunde klappa på den och veta vad det var. Men så idag på kontrollen så utbrast Åsa: Men hur ligger det här barnet egentligen?

Pyret hade vänt sig och nu var rumpan huvudet…

Den stackars bebisen måste ju ha blivit sjösjuk flera gånger om av mitt buffande, och tänk om h*n fått blåtiror eller fått ont på örat av mina klappar och små knuffar!?

Måtte barnet i alla fall vända på sig de närmsta veckorna. Visst är det mysigare att ha någons huvud vid revbenen än en rumpa, men i det här fallet så hoppas jag ändå att Pyret vänder andra änden till. Snart.

 

Nu går vi in i vecka 33! Knappt fem veckor kvar att jobba, och åtta veckor till beräknat nedsläpp!

Vem är hon?

Vi darrar

Pyret och jag sitter här och darrar. Eller vibrerar lite lätt kanske är närmre sanningen. Innan Peter hojade iväg på simning smackade han på TENS-apparatens fyra elektroder på min rygg. Jag tänkte att jag ska testa massageprogrammet. Och det är faktiskt riktigt skönt!

Frågan är nu bara vad man kan göra utan att jobba med ryggmusklerna? Jag menar, tanken är ju att man ska slappna av när man får massage. Blogga är ju osmart egentligen. Likaså virka och sticka. Ryggmusklerna är ju påkopplade vid de flesta aktiviteter! Hm. Ska kanske se om jag kan hitta något bra inspelat på DVD:n… Det borde ju inte kräva så mycket ryggaktivitet, kan till och med styra fjärrisen med tårna. Men säg inget till Peter.

V 28: En påhoppad blåsa

Foto: Peter

Så här vackert väder har vi idag i Lund! Drygt sju grader och en stålande sol. Underbart! Och härligt timat med en dag utan foglossningsont, så Peter och jag kunde ta en liten promenad på Lineros cykelvägar kantade av röda och gula träd. Igår var det smärtsamt att bara gå ut till bilen. Det blev en intressant upplevelse i det gröna/röda/gula idag då jag för första gången var med om att Pyret använde min stackars blåsa som studsmatta!

Nu är jag i vecka 28, och nu är Pyret ett barn även i lagens mening. Enligt min mening har han/hon minsann betett sig som ett aktivt barn ett bra tag nu. Och nu är det visst ett drygt kilo aktivt barn som härjar runt i magen! Skönt. Då kan man skylla ett helt av de nytillkomna kilona på det. Men att ha ett drygt kilo som hoppar på ens blåsa? Mindre skönt, om du frågar mig. Och det bestämmer jag att du gör, för det här är min blogg.

Lite komiskt blev det allt när vi var ute idag. Vi höll ett för mig hyggligt tempo, särskilt jämfört med igår då jag helst bara hade hasat runt i mina lurviga tofflor utan att någonsin lägga tyngden på högerbenet. Men så började det hoppas på min blåsa samtidigt som magen gjorde lite ont, och jag sa till Peter att vi nog inte kunde gå så fort utan fick sakta ner. Insåg då att min definition av ”fort” har justerats något de senaste veckorna…Vanligtvis håller vi samma promenadtempo, min fina  sambo och jag. Nu skulle han få springa runt, runt, runt mig under hela turen för att ens komma i närheten av det tempot!

Nåväl. Avslutningsvis vill jag den här söndagen skicka en stor grattiskram till Anna och Kalle (alias Kalle och Hobbe) som äntligen fått sin lilla efterlängtade Ella! Välkommen till jorden, Ella!

Skötbordet fixat

Ett klipp till! Det har inte varit självklart för oss hur vi ska lösa det här med skötbord åt Pyret, i vårt i och för sig ganska rymliga men omöblerbara badrum. Men vi kom ändå fram till att ett skötbord över badkaret nog ändå skulle vara bäst, trots att de verkar så rangliga.

Men oj, vad vi lurade tillverkarna av rangliga badkarsskötbord! Jag lade ut en annons på jobbets anslagstavla och vips så hade jag fått mail från Anders som hade ett hemsnickrat till salu! För en hundralapp fick vi det här finfina skötbordet, och tro mig: det är inte rangligt någonstans. Superstabilt! Det är nu förpassat till förrådet, men jag kan tänka mig att det får komma in för lite piffning i december.

Pyrets elefant poserar villigt iförd endast solbrillor. Foto: Gunnel.

En vild gissning…

Den här jackan funkar inte länge till…

Närodlat

Peters bror Håkan kom på besök igår och med sig hade han en kasse från svärmor (min, alltså) Britta. Till den hörde lappen på bilden.

Krikon från Mia. Äpplen kommer från Uffes odling i Hernestad. Päronen från Britta Blad. Löken från Valter. De gula Gravenstein kommer från klätterträdet i Vä. Tomaterna från drivhuset i Vä. Smaklig spis

Det kan du tro! Det är vad jag kallar ekologiskt och närodlat!

Ta-daa!

Jag är en sån som tycker det är ett jäkla bök att få rent listerna när jag dammsuger, men jag tycker det känns trist att lämna dem jättedammiga när golvet blir rent. Men det problemet är nu löst! Tar man på sig de här finfina tofflorna när man städar kan man lätt svepa över listerna – och få ut damm ur vrårna som dammsugaren inte kommer åt – utan meck!

Smart va?

Ett klipp i Åstorp!

För vissa saker kör man gärna tre kvart i ösregn. Vagnen som vi hittade på Blocket.se var definitivt en sån sak!

En två år gammal Brio, som känns som ny. Sitt- och liggdel och alla tillbehör man kan tänka sig kom med på köpet, och det för det låga priset av ungefär 1/4 av nypriset. Då måste man vara nöjd. Det var vi. Så nöjda att vi åkte tillbaka till Lund och firade med kinesiskt på Tattung. Gott!