
Veckans tisdagstema är Sommar. Vad ska få symbolisera sommar för mig? tänkte jag. En bild från ett ritkigt hoppigt barnkalas blev det. Varmt, soligt och barn med en massa spring och studs i benen. Vad är väl somrigare?


Veckans tisdagstema är Sommar. Vad ska få symbolisera sommar för mig? tänkte jag. En bild från ett ritkigt hoppigt barnkalas blev det. Varmt, soligt och barn med en massa spring och studs i benen. Vad är väl somrigare?
Jag har hittat en sann guldgruva!
Ree Drummond är en kvinna som lägger underbart mycket av sin tid på att fotografera, skriva om andras foto, och på att skapa bland annat superfina actions som hon sedan låter oss läsare ladda ner alldeles gratis. Skulle du vara intresserad så ge dig in på Rees hemsida The Pioneer Woman och förlora dig bland hennes vackra bilder och handfasta tips!
Jag har ägnat hennes actions några timmar nu, helgens vackra väder till trots. Här är en av mina favoriter, nämligen Sunshine, som jag provat på sötaste lilla Ellen.


Det här var min utsikt imorse när jag vaknade. Bikinin som påminde om badet igår, men framförallt de mogna jordgubbarna som nästan såg ut att vara på väg att trilla ner i min mun.
Med vår skyddade balkong så är det ett måste att sova åtminstone någon natt där ute varje sommar. För Peter Den Varmblodige så blir det ofta betydligt fler nätter än för mig.
Så här såg det ut ett par timmar senare efter frukost. Joe Labero hade pratat mig till sömns med sitt sommarprogram om magi och illusionister. Jag var visst mindre intresserad än jag trott…

Den här bloggen är en av de snyggare jag vet. Annlouise tar rasande snygga foton och är sen en mästare i photoshop. Jag låter mig gärna inspireras av henne, även om jag varken har en söt Esther eller Charlie att förgylla mina bilder med. Den här gången blev det nästan en kopia av vad hon gjort, tekniskt sett. Inte estetiskt.
Bara för att få testa det här coola tricket.

Så här gör man, avslöjar En bulle ur ugnen.
Den här bilden tyckte jag om från redan från början. Tomas och Wendy som pausar i julpyntandet hemma hos mamma och pappa, söta som socker. Men det var svårt att se hur jag någonsin skulle kunna göra något av den, för min blixt studsade mot det gulnade furutaket och hela bilden blev knallorange.
Men nu kom jag till steget i min kurs i digital bildbehandling som visade mig vägen. Åtminstone en av dem. Det handlade om att justera en färg i taget i bilden. Att dra ner det gula och dra ner det röda. Och efter lite pillande och justerande så blev jag ganska nöjd med resultatet.
Före

Efter

I våras var jag på Stora Symässan i Malmö tillsammans med en vän och en nyväckt lust att sy. Livsfarligt för plånboken men ack, så roligt! Härligast var E-slöjds monter med alla randiga trikåtyger. Så mitt allra första riktiga syinlägg enligt proffsens mallar (se Gekko, Blomma åker vagn m. fl.) får handla om den här omlottbodyn jag sydde till en nykomling till vår värld, Ellen. Eller Gunnel, som hon också kallas. Av mig. Stackars barn, hon kommer och växa upp undrandes varför i hela friden det finns en tant i hennes omgivning som kallar henne Gunnel. Men det får mamma förklara! Moahahaha…

Mönster:
Ottobre Design 6/2007, stl 56. Men Ottobres mönster är stooora så bodyn kanske blir lagom efter sommaren eller så. Jag ska höra med mottagarna hur den sitter sen, för jag tycker att hålen för benen ser så stora ut. Kanske något som får jobbas om. (Gud, vad proffsigt det lät. Som om det är något jag ägnar mig åt till vardags, att göra om mönster.)
Material:
Randig trikå från E-slöjd. Gillar!
Roligt:
Att det går att göra något så fint fast man är nybörjare! Och att Ellens föräldrar blev så glada. Och att jag efter långt om länge fattade att jag hade vänt tryckknappshalvorna fel och därmed hittat orsaken till att jag bankade sönder knapp efter knapp.
Mindre roligt:
Att det tog sån tid innan jag fattade det där med tryckknapparna, för tyget tog en del stryk under tiden i och med att jag fick bända loss några misslyckade knappar. Se bild.

Dagens lärdom:
Jag funderade på hur de synliga knapparna i sidan skulle sättas för att bli riktigt bra. Jag tror att mitt sätt kanske funkar, men när jag tittar på Gekkos fina body så ser jag en placering som förmodligen är bättre.

Jag vet. Man får inte göra så här. Man får inte plocka blommor mitt i stan (OK, de som vet var jag bor skrattar nog men lite hör det väl ändå till stan?). Men när jag jag hade gått en prommenad i solen med Kristin och Siri och njutit av alla somriga dofter en så lång stund var jag på väg hemåt. Och jag var bara tvungen att få med mig lite av våren in. Ett par syrénkvistar och en kaprifol – vad gör det om hundra år?
Lund har många små cykelvägar och idag hittade vi alldeles nya! Det känns roligt, för efter snart 11 år i stan så känns det ofta som jag kan Lund. Att det inte längre bjuder mig på några överraskningar. Men nu fick jag se att det finns mer kvar att upptäcka. Och på vägen hem gick jag i kanten av vad som nästan kan kallas en äng, och på andra sidan häcken klippte någon gräset.
Kunde jag så skulle jag ta med mig doften av nyklipptgräs in…
Nu har Peter blivit ett år klokare och det firade vi med en fryst hallon- och marängtårta tillsammans med delar av hans familj. 12 ljus i tårtan, men bara för att det inte fick plats fler.

Ett tips är att göra lite extra av den goda blandningen av vispad grädde, kesella, vaniljsocker och frysta bär. Den är fenomenalt god på våfflor!

Det här är en vacker plats på jorden.
Byggde man sitt hus ungefär där min brorestor står skulle man ha fint urglesad lövskog bakom huset och på sidorna av tomten. Framför huset skulle man ha åkrar, en å som gärna svämmar över på våren och lockar alla möjliga fåglar till sig, och längst bort skog. Man skulle också bo väldigt nära mina föräldrar.
Lite för nära kanske, även om de är världens bästa.
Fler bidrag till veckans tisdagstema hittar du här.